För nästan exakt fyra år sedan skrev jag:
Den tappade sugen
Jag har tappat sugen.
Är det någon som har sett den?
* * *
För exakt tre år sedan var jag höggravid med Isak och skrev:
Kick it!
När jag var på Polarn o. Pyret i förrgår på jakt efter en röd-vit-randig mössa till Pyret kom en expedit fram till mig och började småprata. Det glittrade i hennes ögon när hon berömde min mage och sade att jag var så vacker med den. Jag kände hur jag växte en centimeter på längden, jag är så stolt över min mage och känner mig så himla fin nu när jag är gravid. Kanske längtade hon själv efter att vara gravid igen. "Har du börjat känna några sparkar ännu?", frågar hon sedan. Jag blev helt ställd - vad svarar man?! Jag tittade på henne och sade: "Jaa... det är bara fem veckor kvar, så."
Först tyckte jag att det var lite roligt, för det var ju så uppenbart fel. Men nu när kommentaren har sjunkit in så känner jag mig ledsen över den. Det är beklämmande att folk inte kan hålla käft ibland!
* * *
För exakt två år sedan hade jag en bebis och skrev:
Mammapoäng
Vet ni hur många mammapoäng jag fick häromdagen? Jag bar upp 2 kassar mat, ett storpack välling (30 liter) och Isak. Från bilen (kombi, förstås). Utan hjälp. Jag insåg att det är sånt man bara gör när man blivit mamma. Jag har fått sega armmuskler, och därtill blivit jävligt envis. Fatta hur vuxen jag var!
Jag fuskade dock lite och ställde ner matkassarna i hissen, och när jag klev ur hissen så lämnade jag dem bara utanför, gick in med Isak i lägenheten, satte ner honom och vällingpaketet på golvet och gick sen tillbaka och hämtade in matkassarna. Plockade ner Isak från marmortrappen där han var på väg upp till nästa våning, lastade in en matkasse, plockade ner Isak från marmortrappen igen, lastade in nästa matkasse, plockade in Isak från trapphuset (jäkla krypunge!) och stängde dörren. Pust!
Sen fnissade jag en stund för mig själv och ringde Robert och berättade.
Stolt var jag. Skitstolt.
Fatta vad mammapoäng jag fick!
Äntligen börjar jag känna mig på riktigt.
* * *
För exakt ett år sedan hade jag varit på städdag i dojon och skrev:
Barnarbete
Det var städ/trivseldagar i dojon idag, och jag tog med mig 2-åringen för att låta honom utföra lite hederligt barnarbete. Jag hade tänkt ge pojkvaskern en kratta eller en sopkvast eller nåt, men istället hamnade vi i ett stenröse och stod och slängde sten upp på en släpvagn. Det var en fantastisk sysselsättning, tyckte ungen. Han kunde varva stenslängande med hundtittande och vattenpölplaskande. Själv tyckte jag att det var ganska skönt att få lämpa av honom hemma under lunchrasten och sen få komma tillbaka ensam och prata med vuxna människor som en vuxen människa. Det har varit mysigt att vara hemma med vildungen 1½ månad i sommar, men jag börjar bli kollrig vid det här laget. Måste Få Prata Med Vuxna Människor!
* * *
Exakt för noll år sedan, nämligen precis ikväll, har jag mest skrivit i det kollegieblock som under sommaren fått tjänstgöra som dagbok, samt lyckats skriva en lång lista på saker som jag lovar mig själv. Mitt nyårslöfte i år var, som kanske bekant, att bli snällare mot mig själv. Hittils i år har det inte gått något vidare. Jag jobbar vidare. Tur att nästan halva året är kvar ...